No limit!

Idag har jag varit och kopierat upp mitt första fansin (cue: änglakörer och trumpeter):


Det är inte jättestort eller jättetjockt, men det blev finare än jag någonsin hade vågat hoppas på. En tjugo sidor lång serienovell som jag tillverkat i flygande fläng - jag har aldrig tecknat så fort i hela mitt liv. De senaste veckorna när jag har gått och lagt mig fram på småtimmarna har jag haft jobbiga technolåtar på hjärnan och det får jag bara när jag jobbar på högvarv. No no, no no no no, no no there's no limit...
Och nu är häftena tryckta och klara. Jävlar, jag är allt lite stolt. Alla små fel till trots. Jag hoppas att det bara är jag som ser hur många de är.

Med andra ord är jag redo för SPX, för att kränga mitt fansin bland andra fansinkrängare. Den läsare som har geografisk närhet till Stockholm och Kulturhuset nu till helgen får gärna komma förbi och säga hej. Jag åker upp ensam och känner inte så där jättemånga på plats, så all uppmuntran mottages tacksamt.

Om jag hade en helt ledig eftermiddag utan förpliktelser skulle jag smita iväg till Botaniska och bara lägga mig platt i en solig vitsippsbacke och kasta pinnar på folk om de kom för nära.
Istället ser jag de där vitsippsbackarna från spårvagnsfönstret och höjer volymen på mp3spelaren för att slippa höra vad mina medpassagerare säger. Dock; igår hade jag tagit av mig hörlurarna och lyckades roa mig trots allt. Ett litet gossebarn stirrade storögt på mig och på den frapino med extra espresso som jag höll i handen. Han drog sin pappa i ärmen och sa:
- Men pappa HON har ju en milkshake, varför kan inte JAG få en milkshake pappa?
Pappan försökte förklara att det var en milkshake med kaffe, för vuxna, en sån skulle nog han inte tycka om. Men lillkillen fortsatte stirra, så jag gjorde stor sak av att sörpla lite extra och njuta synbart av min "vuxenmilkshake" i hans åsyn. Life's a bitch and so am I, haha.

Jobba jobba

En helt lösryckt ruta, pinfärsk, med ljudord.

Sova skulle jag också vilja göra, men det får jag inte för jag måste teckna klart.

Flitens lampa lyser så inihelvete

Jag har sendrag i nacken efter att ha suttit för länge vid ljusbordet. Och här vilar bloggen tyst och dammig i väntan på underhållande uppdateringar... Ja, gott folk, jag tecknar så pennan glöder och fingrarna blöder men inget som ni får se. Än. Den som besöker SPX i Stockholm den 25-27 april kan förhoppningsvis få se, för det är där jag ska ha premiär på mitt fansin.

Men eftersom jag vägrar göra ett inlägg utan åtminstone en bild, får ni här se en ruta ur min serie "Frida och de andra". Den går i 4H:s medlemstidning Klöverbladet sedan några år tillbaka.



Det är inte alla som kan bära upp en grön mössa, men Frida kan.

Extranummer

Som folk sa förr i tiden: en enhörning kommer sällan ensam.

Så här är en till. Med lite mer schwung. Eftersom min pojkvän tyckte att den första var lite väl snäll. Hmpf.

Unicorn chaser

Dags att leverera senaste önskebilden. Varsågod, Svensson - enhörning inklusive regnbåge. Jag bestämde mig för en odramatisk, snällt romantisk enhörning, som en traditionell flickrumsaffisch. En tvättäkta unicorn chaser med andra ord, lämplig att tvätta ögonen med när man har sett något riktigt obehagligt.
Jag fann viss inspiration i gamla medeltida versioner, därav de kluvna hovarna med tillhörande tofsar osv. Det fick ju inte bli en häst i förklädnad.



Ännu ett mytiskt djur! En drake som jag målade till en vän för några år sedan. Kompositionen var helt beroende av den snålt tilltagna ytan.
Hm. Jag tecknar för få drakar nuförtiden. Jag är tråkig.


Den senaste veckan har jag lyssnat på ljudböcker när jag busspendlar. Och inte vilket skräp som helst, utan en formidabel engelsk inläsning av böckerna om Sherlock Holmes. Det är trivsamt underhållande och framför allt 100% stiff-upper-lip British. Capital, my dear Watson! Well, I never! Crime is common, logic is rare! Received pronounciation!
Jag älskar det.

Glad påsk till alla och envar! Ät så mycket ägg ni orkar, men kom ihåg att måla dem först.

Egentligen vet jag ingenting

Tiden far förbi så fort att det svider i ögonen.

Jag hade precis bestämt mig för att åka på Small Press Expo i Stockholm sista helgen i april, varpå jag insåg att sista helgen i april inte är så långt borta. Jag när en liten liten dröm om att få färdigt mitt första fansin till dess, att det ska vara färdigt och printat och häftat och så ska jag äntligen vara av med fansin-oskulden. (And I'm no spring chicken, folks.)
Men... vi får se om det går vägen. Jag har inte ens kollat upp hur man bokar bord och såna logistiska frågor.
Annars åker jag bara dit som besökare och har kul i alla fall.


Ytterligare två bilder ur kaninsagan. Akvarell, såklart.



Som utlovat, lite Ink. En ganska ny strip:


Det kanske blir så att jag lägger ut alla Ink-avsnitt portionsvis här, om någon vill läsa dem. Bättre än att de hamnar i min arkivkoffert.

Sturm und Drang

Jag kunde ha ritat små söta nallebjörnar som skuttar på en blomsteräng. Eller nåt.

Istället har jag bifallit en anonym bildönskan om en uppgörelse mellan Mr.Holmes och Mr.Jeremy (för den som inte vet vilka dessa herrar var/är, rekommenderas den allvetande skräphögen wikipedia). Bilden får en extra dimension om man lyssnar på "Duel Of The Fates" ur Phantom Menace medan man tittar.

Den blev väl rätt oskyldig, men kanske på gränsen till NSFW.




En annan önskan är att jag ska lägga ut några avsnitt ur serien Ink. Tillsvidare blir det bara ett itsy bitsy smakprov...

R.I.P.

I söndags kväll var jag och såg Sweeney Todd (gå ni och gör likaledes) på Göteborgs bästa biograf. Tyvärr har SF beslutat att lägga ner densamma, så det var den sista aftonen någonsin på Palladium vid Kunsportsplatsen.
Jag har gått hela vintern och varit småförbannad över det där. Jag tycker att filmstaden Bergakungen är ett enda stort meh och jag kommer att sakna min favoritplats på rad 18 i Palladiums pampiga salong.

Så här är en hälsning till de på SF som är personligen ansvariga för Palladiums snöpliga slut:

Det finns en särskild plats i en mörk och fasansfull dimension och där väntar CLOWNERNA på er!





Slutligen: det ligger några bildönskningar på kö för tillfället, men räds icke. Allt skola uppenbaras i sinom tid.

Tala är silver, skissa är guld

Jag har alltid en stark känsla av att mycket går förlorat ur en bild någonstans mellan skissen och det färdiga resultatet. Skissen kom närmare sanningen, avbildade bäst det original man hade innanför skallbenet.
Så är det förstås inte varje gång. Men jag vill gärna ge exempel på några bilder som jag tyckte blev allra bäst när jag gjorde dem i brådskande blyerts:

Det är förmodligen en fråga om hastighet. Med kol eller blyerts eller annat skissdon jobbar jag i en takt som gör att det känns som ett utförsåk i 110 knyck istället för ett horisontellt, slitsamt Vasalopp.


Mer tänker jag inte säga ikväll, för jag har köpt en tjock bunt fansin på Serieveckans försäljning och tänker begrava mig i rolig läsning. Sprall!

Det är alltid som mörkast innan det blir kolsvart

Blir du uttråkad av fetischistiskt prat om ritmateriel? Scrolla neråt.

Jag var och fyllde på mina förråd med pennor och papper på INEX häromdagen. Det är ett ställe där jag först går runt och bara dreglar en stund innan jag börjar fylla korgen. Handlade för hiskeliga pengar - det fanns så mycket jag behövde! En ny inbunden skissbok, till exempel. Har man börjat använda sådana finns det ingen återvändo, ett vanligt sladdrigt block blir bara trasigt om man vill ta med sig det överallt. En ny stifthållare från Koh-i-noor blev det också, en sån där stabbig halvlång för 6mm-stift. Och så en jumboflaska Sumi-tusch; ett snorbilligt japanskt tusch som förvisso luktar otäckt och verkar vara rätt giftigt, men som är solklar vinnare i mitt empiriska test Vilket-Tusch-Fäster-Bäst-På-Tippex-Och-Dylikt. Användes ej med penslar man är rädd om.


Ännu ett smakprov från kaninsagan i min byrålåda:




Och så en puff. Jag kan inte nog rekommendera bloggen Right Some Good, där galleristen Kirsten Anderson visar sin favoritkonst. Där finns så många exempel på vrålsnygg, genial, pinfärsk konst att jag blir lite andfådd när jag tänker på det. I kid you not, kolla själva.