På västkusten, där skuggorna ruva

Jag tycker verkligen illa om november i Göteborg. Jag älskar den här stan, men det är nu man betalar priset för att bo här. Det är något oförsonligt över höstens senare del; mörkret tätnar hotfullt, löven slits från träden och vinden är RÅ och kallare än i Kiruna (bekräftat av mer än en Kiruna-bo). Det är dags att göra som björnarna och gå i ide.

Jag har inte lyckats vara särskilt effektiv den senaste tiden. Det finns perioder då jag kan fara runt som ett skållat troll och fixa tusen saker, men... det är inte en sån period nu. Det enda som hjälper är att koncentrera sig på en sak i taget, ifred på mitt arbetsrum. (Som en kollega sa en gång: Jag vill bara teckna. Är det så mycket begärt? Jag vill bara sitta i lugn och ro och teckna!)

I linje med denna stillsamma strategi har jag och pojkvännen gjort slag i saken och skaffat katt. En kolsvart katt som flyttade in fredagen den 13:e, det fattar ju vem som helst att det är ödesbestämt. <3 Här sover hon under min ritbordslampa:



Nu till något jag borde bloggat om för längesen.
I senaste numret av Li Österbergs fansin Agnosis medverkar jag med en serie, vilket jag är väldigt stolt över. Li är en av Sveriges bästa serieskapare och har inspirerat mig mycket, så den läsare som ännu inte upptäckt henne har verkligen något att se fram emot. Köp och läs Agnosis#8!