Bakom näst sista luckan skymtar vi TOMTEN.
På de gårdar som fortfarande har ett vårdträd finns förutsättning för en kvardröjande tomte. (Tomte är förresten ett folkligt epitet, det vetenskapliga namnet är jordnisse.)
Tomtar är tankspridda, vemodiga varelser som helst går barfota och klär sig i svart. De sitter gärna och dagdrömmer uppe på hustak, lutade mot skorstenen. Ibland kan man se dem i samspråk med korpar, till vilka de har ett särskilt band.
De har en unik förmåga att föryngra sig själva genom att gräva sig djupt ner i moränjord och sedan ligga i dvala upp till två decennier. Denna egenskap gör tomtarna praktiskt taget odödliga.
Tomtar är kleptomaner av naturen. De lägger beslag på allt som inte är fastspikat och ackumulerar stöldgods av stor variation i sina bohålor under vårdträden*. Det absolut vanligaste bytet är handskar eller vantar som de tycker om att använda som mössor.
*) I en sådan håla fann man bl a: en flaska möbelpolityr, tre par bilnycklar, ett elddon, en grillvante, 11 paket tuggummi från sent 1970-tal, en fjärrkontroll, en flintlåspistol, ett recept på ögondroppar, 25 udda vantar, 98 gem, 130 hårnålar och ett mobilfodral i mocka.
