Lucka #13

Bakom denna lucka nalkas LUCIORNA.

 Under medeltiden var Lucianatten den längsta natten på året. Sedan bytte man kalendersystem och fick ordning på årstider och dagar - men i en viss mening är Lucianatten fortfarande längst. De dunkla krafterna är som starkast då och man gör klokt i att vistas på en säker plats.
 Där en Lucia håller vakt är det tryggt och vem som vill kan söka hennes skydd. Hon håller mörkrets faror på avstånd med en brinnande fackla och en stav av hårt askträ.
 En Lucia är i grunden välvillig men kan vara barsk mot den som beter sig själviskt. Om någon försöker knuffa undan de små eller svaga när mörkret nalkas tvekar hon inte att dela ut ett rapp med staven. Ingen får motas bort under hennes uppsikt.

Julhälsning & ett halvdussin skisser

 Plötsligt blev det julafton! Var tog de sista luckorna vägen? Oh well, det blev lite för mycket att göra den sista biten fram till jul tyvärr. Men jag ska försöka kompensera lite grann.

Först en färgkladd på det som skulle blivit lucka #23: Snödrottningen av HC Andersen.

...och sedan några skisser på övriga luckor som kunnat bli. Från vänster till höger: Den underbara björken, Björnen och gärdsmygen, De vilda svanarna, När Korpen stal solen, månen och stjärnorna och slutligen Rávga.

(klicka för större bild dårå)

 Till sist vill jag önska alla läsare en riktigt god jul och gott nytt år! Årets julkort har mer snö än det finns i hela Sverige just nu, tror jag:

Frilansarens haiku

Sen söndagsafton,
penseln nyss lagd åt sidan.
Nattvilan blir kort.

Jag har tecknat och Photoshopfifflat hela kvällen, så nu är jag trött och behöver en kopp te eller kanske en liten Talisker. Annars kommer jag att få en knäpp och skriva fler haikus.


Och så ännu en detalj från en GP-illustration, för en artikel om snuskiga restaurangkök (observera den råa köttsaften som rinner från broilerkycklingen, fingerlicking good).

Rapport från snoozefronten

Jag har drabbats av den. Den stora, dånande tröttheten som sänker sig över en som en vadderad domkyrkoklocka, för att låna Berglins välsignat träffsäkra ord.
Jag halvsover mig genom gråtöckniga dagar och försöker komma på nya knep för att piggna till, för de gamla funkar inte. Solsken, espresso, flåsiga promenader, örfilar - lika trött är Jenny ändå.

Trots detta går tecknandet rätt bra, märkligt nog.

Och inte saknas det roliga grejer att fokusera på, no no. Jag menar:
--- snart är det dags för nästa del av HDK-kursen; ett par dagar i Stockholm med roliga återseenden och kreativ uppladdning. Här är en detalj från en workshopuppgift, där jag har gjort en egen version av en befintlig serie (jag valde Friends of Henry av Ole Comoll).


--- ännu snartare ska jag på Göteborgs Filmfestival och titta på diverse animerade äventyr.
--- planeringen av Serieveckan som jag är trevligt insyltad i. Missar ni den är ni hopplöst tråkiga!
--- Hourly Comic Day som infaller sön 1 feb.

Nu håller jag på att falla i dvala vid tangentbordet, så godnatt allihopa, wherever you are.

Intravenös julmust kanske vore något

Som vanligt är december månad som en ketchupflaska. Ingenting, först kom ingenting, sen kom ingenting, sen... BLORRT.
Allt händer på en gång. Kalendern blir svart av anteckningar.
Observera att det här inte är ett gnäll, blott ett konstaterande. Lite frostig adventsstress upplever jag bara som karaktärsbildande.

Blogga hinner jag ju inte. Men lägga upp bilder kanske kan räcka en bit.



Ink är ändåså det enda jag tänker på just nu. Nästa kapitel börjar ta form på allvar. Mycket att grubbla över...