Men i alla fall - jag är rätt säker på att Ink#2: Villfarelser går i tryck innan månaden är slut, närmare bestämt lagom till Bokmässan. Jag jobbar hårt för att så skall ske.
Den insatte undrar kanske varför det har tagit en så ohemul tid, vilket är en befogad fråga. Svaret är helt enkelt framförhållning. Jag har planerat flera kapitel samtidigt för att storyn inte ska snärja ihop sig som en blöt trasmatta.
Och kan ni fatta vilken kick det är, när man tecknat så man är vindögd och kutryggig, att upptäcka att en ruta blev precis sådär som man föreställde sig? Kanske t.o.m ännu bättre?
Här är en sån:
Dagens musik: en störtskön, om än totalt överlastad, Dimmu Borgir-låt, Progenies of the Apocalypse. Den är bra åka-buss-musik när man behöver rycka opp sig en aning.
Videon är så full av nitar, explosioner och svartvitt smink att man bara viker sig av skratt. (Synd att den porriga bruttan i bakgrunden inte får ha några nitar utan måste nöja sig med kedjor och Fructis-shamponerat hår.)
