Bofinksång & schablonavdrag

I helgen som gick var jag på äventyr i Stockholm. Förutom SPX (som jag strax återkommer till) har det inneburit gyllene återseenden med kära vänner. Jag har promenerat i vårsolen och ätit glass, fikat under grönskande träd, druckit öl i Gamla Stan och tittat på intressanta hus. En del av festligheterna som stod till buds missade jag dock pga ren utmattning. Är fortfarande så trött att jag somnar lite hipp som happ. De senaste veckornas tempo har till sist tagit ut sin rätt.

Skattepapper är så sköna och inbjudande att slumra på.

Men! SPX, alltså. Jag har gått och laddat ända sen förra året. Förberedelser är allt.
Delade bord med Yvette i år, en suverän plan som föll mkt väl ut. Yvette är mkt mer framåt än jag, hon snarade hela tiden in presumtiva kunder och började prata med dem. Sen var vi på ungefär samma flams-nivå hela tiden, det piggar upp. Som om detta inte var tillräckligt försåg Yvette oss med stafettkaffe, which I sorely needed.
Och så fick jag Rene som bordsgranne! :D Kunde inte vart bättre!

Något om själva försäljningen då - den gick bra, mycket bra. En god insats för Ink och skön bekräftelse efter arbetet med #3. Dessutom extra roligt att prata med läsare som jag aldrig mött förut som kom för att köpa nya numret, som säger att de gillar teckningsstilen et cetera. Då gonar jag mig som en fet katt i en solskensfläck.
En recension dök upp här och bra var den också. Wheee!
Vad #4 och 5 anbelangar, ser jag det som ett projekt för sommaren. Jag har mkt annat att ta tag i just nu, så det blir en liten paus innan jag börjar rita Inks piggsvinshår igen, men jag lovar att spurta lite hårdare när jag väl sätter igång.
För er som vill köpa Ink per post - det finns fortfarande gott om exemplar, det gäller både #1 (nytryck), 2 och 3. Hör av er till mig (mejladress till höger) om ni vill göra en beställning så går det på ett kick.

Jag köpte själv en massa massa fansin och böcker(-Mer än du hade råd med Jenny? -Jajamensan!). Håller på att läsa igenom allt och återkommer mer utförligt om det i annat inlägg. Det blev förstås så att jag inte hann snacka och umgås så mycket jag hade önskat med andra festivaldeltagare, det hjälps ju inte. (Stef, Lisa och Maria: jag kommer till Stockholm i sommar. There will be fika, this I vow.)


Pulsen slår lite fortare såhär års. Det är inte enbart deklarationshetsen som gör det, jag menar snarare den där lite rastlösa stämningen som ligger i luften ända fram till sommaren bryter ut på allvar. Man väntar på någonting utan att veta exakt vad. När jag beskrev det för en vän, sa hon: Jaså, ja, det känner väl alla. Man väntar på Snusmumriken.
Alla Tove Jansson-läsare, ni vet att det stämmer.