söndag 3 maj 2009

How the end always is

Ack, den som vore en drake. När skattmasen kom och sa: Var god fyll i de här Kafka-blanketterna för Er företagsredovisning, så kunde man öppna käftarna och tillintetgöra blanketterna (och kanske även skattmasen) med tusengradig eld - pfuh.
Försök tvinga en drake att momsredovisa.



Men iaf, jag är klar med skiten nu och det är en alldeles för vacker kväll för att jag ska gnälla. Deklarationsgnäll är ett I-landsproblem, som skavsår är det frustrerande men övergående. Istället ska jag mysa över min temugg åt att jag nu har tid för spontanfika, biobesök o vinpicknick i gröngräset och att beställningarna på Ink#3 trillar in i glädjande mängd.

Inte min haiku den här gången:


I'd like to be drunk
and sleep among blooming pinks

on a cool stone.


/Matsuo Basho




2 kommentarer:

Blaren sa...

Sade jag att jag ville ha en Ink #3?

JennyB sa...

No worries, mate.