How the end always is

Ack, den som vore en drake. När skattmasen kom och sa: Var god fyll i de här Kafka-blanketterna för Er företagsredovisning, så kunde man öppna käftarna och tillintetgöra blanketterna (och kanske även skattmasen) med tusengradig eld - pfuh.
Försök tvinga en drake att momsredovisa.



Men iaf, jag är klar med skiten nu och det är en alldeles för vacker kväll för att jag ska gnälla. Deklarationsgnäll är ett I-landsproblem, som skavsår är det frustrerande men övergående. Istället ska jag mysa över min temugg åt att jag nu har tid för spontanfika, biobesök o vinpicknick i gröngräset och att beställningarna på Ink#3 trillar in i glädjande mängd.

Inte min haiku den här gången:

I'd like to be drunk
and sleep among blooming pinks
on a cool stone.

/Matsuo Basho