Fancy rat

Det är för lite goth & skräck i den här bloggen nuförtiden.

Det har nog framgått här förut att jag är en HP Lovecraft-läsare. Trots alla hans berättarmässiga brister är Lovecraft tveklöst en av 1900-talets bästa skräckförfattare.
En av de noveller jag läste först var "The Dreams In The Witchhouse" som handlar om en begåvad matematikstudent som, liksom nästan alla Lovecrafts protagonister, gosar lite väl närgånget med ondskefulla krafter och därför drabbas av mental ohälsa, et cetera. Mörkrets hantlangare i denna novell är häxan Keziah Mason och hennes husdjur Brown Jenkin - en råttliknande varelse vars ansikte och tassar ser obehagligt mänskliga ut.
Dagens bild är min version av Brown Jenkin. Enjoy!




PS. Om ni får lust att sätta ut råttfällor ikväll, kom ihåg att bästa betet är Snickers, inte ost.

Peppar, peppar, tvi-tvi-tvi

Ja jag lovar, det här är sista inlägget om saker jag drömt, annars blir det bara tjatigt.

Men iaf.
Hade en smått ångestladdad dröm som handlade om hur jag hade tröttnat på att teckna serier (!) och hade låtit Ink bli så slätstruken och vröltråkig att det var en ren förnedring att läsa den. Man drömmer väl om det man fruktar mest, ja.

Ungefär såhär såg skiten ut och jag svär vid min svartaste tuschflaska att det aldrig kommer att bli så i verkligheten (Zum Vergrößern anklicken) :



Så en skojsig länk - Lordi: Misheard Lyrics av HappyHarry. Bildkvaliteten är tyvärr inte särskilt bra, men det är ändå underbart kul. Passa på att kolla in hans andra grejer; Saturday Morning Watchmen är redan en klassiker. Tack Lisa för tipset! ^^

När konjunkturen går ner, då skruvar vi upp, upp

För Eder fägnad, några smygtittar på skisserna till nästa installation av Ink:

Jag har semester.
Det betyder inte att jag åker till Aruba eller nåt annat långtbortihejti, ej heller att jag drar ner på bloggandet - tvärtom. Stay tuned!

Överdos på Chagall

...ännu en post på temat Saker jag drömt.

En sen kväll för några veckor sen satt jag i godan ro och plöjde igenom en bok om Marc Chagall, en av mina favviskonstnärer. Samma natt drömde jag sen urflippade saker om en ökenvandring i bästa Tusen och en natt-stil. Och allt såg ut som det var målat av Chagall.
Jag kan inte göra hans maner rättvisa, men som minnesanteckning är bilden här ovan helt ok.
De små vita kaninerna skulle varit otäckare, dock. I drömmen var de riktigt creepy, med kolsvarta knappar till ögon. Brrr.

She's a teeeeaser ---

--- and she's got no heart at all!

Litet smakprov från Ink#4. Det var väl på tiden, tycker jag.