Jag har alltid tyckt att de grekiska gudanamnen klingar bättre än de romerska motsvarigheterna.
Även om jag förstår att det är lättare att dikta dryckesvisor kring namnet Bacchus (Bellman, I'm looking in your general direction) så gillar jag inte hur det låter. Bacchus. Det är han den där grinige snubben som tar med sig en billig box med surt Trebbiano till festen, parkerar sig i ett hörn och högljutt kommenterar folks utseende.
Dionysos däremot, det namnet utlovar mer. Han kan göra daiquiris på vilka ingredienser som helst. Han lägger på en playlist med partymusik som på allmän begäran går på repeat hela kvällen. Han bjuder in Störningsjouren på fåniga sällskapslekar. Man får räkna med spill, men alla har roligt.
Yay! Fler gudar! :D
SvaraRaderaJag gillar också de grekiska gudanamnen mycket bättre (jag tror dock att även grekerna ibland kallade Dionysos för Bacchus. Eller Bakkhos som det blev på grekiska).
(Om jag kommer så långt som att göra en serie om det där släktkalaset som det hintas om i "Labyrinter", så kommer Dionysos så klart vara med.)
Ooo, den släktkalas-serien håller jag tummarna för, den vill jag läsa! ^^
SvaraRaderaSen är det ju olika gudar också. Grekernas Dionysos var en gud för kaos och berusning och upplösning i bred bemärkelse, medan romarnas Bacchus mer specifikt var en fylle- och vingud. Dionysos är klart mer spännande, fast romarnas skägglösa och yngre gestaltning är gulligare.
SvaraRadera