Lucka #11

Bakom dagens lucka lurar den fruktade VINTERKRÄKSJUKAN.

 Alltför många vet vad vinterkräksjukan kan innebära... Det är svårt att skydda sig från caliciviruset och de som smittats får ingen immunitet utan kan trilla dit flera gånger på raken.
 Så varifrån kommer viruset och hur börjar det spridas? Svaret finner vi hos den på kontinenten välkände figuren Krampus. Han syns i sällskap med Sankt Nicholas, som delar ut julklappar till snälla barn. Krampus å andra sidan har med sig en ryggsäck full av obehagliga bestraffningar till de stygga barnen. Ett av dessa otyg är vinterkräksjukan, i form av ett finkornigt pulver som Krampus blåser i ansiktet på olyckliga utvalda. Tyvärr är sjukan så fruktansvärt smittsam att den raskt sprids vidare till helt oskyldiga personer. En ledtråd till Krampus koppling till smittan är hans namn, som kommer från ett gammalt bayerskt ord för uttorkad/vissnad/död.
 Om du drabbats och sitter febrigt illamående på ditt badrumsgolv, rikta alltså din inre förbittring mot Krampus.
 Och kom ihåg att dricka mycket för att återställa din vätskebalans.

Lucka #11

Nu tar vi en närmare titt på SNÖÄNGLAR.

 De flesta föräldrar av idag har god kännedom om varför man inte ska göra snöänglar och har vett att varna sina barn. Men det finns de som saknar denna kunskap, så en påminnelse kan vara på sin plats så här års:
 När man lägger sig i snön och gör änglamönster med armar och ben, är det mer än bara en vinterlek. Det är en urgammal ritual med potentiellt fruktansvärda konsekvenser. I skymningen reser sig ett blekt andeväsen ur gropen i snön. Det ser sig om med isklara ögon och börjar söka efter sin frambringare. Ve den som inte satt sig i säkerhet inomhus utan blir funnen av sin snöängel och omsluten av dess frostkalla armar.
 Snöänglar försvinner när solen går upp, vilket på somliga platser kan dröja länge.

Lucka #9

Idag presenterar vi GRISEN.

 ...och då menar vi inte vilken julegris som helst utan alla julegrisars moder, den sägenomsusade Snösuggan. För mycket länge sedan rymde hon i raseri över att all hennes avkomma togs till slakt. I skogen förvildades hon och växte sig kolossalt stor. Hennes borst blev lång och kraftig och vit som snö. I juletid stryker Snösuggan närmare människornas hus, ständigt i begär på vedergällning för sina döda ättlingar. Hon kan (och bör) bevekas med offergåvor, t ex något gott att äta. Undvik dock att väcka hennes vrede med fläskanrättningar. Marsipangrisar är inte heller nån bra idé.

Inktober #15-18

Inktober #12-14

Inktober #8-11

 

#inktober 27

Skissar på maskidéer till Halloween.

Klicka för att storhetsgöra.

Lucka #17

Dagens utmaning: en hallucination

När jag var 6 år blev jag fetsjuk i nån slags maginfluensa. Det var mycket kräkningar involverade, minns jag. När jag blev sämre åkte jag in på lasarett nån vecka, också det minnesvärt.
Medan febern steg som värst började jag hallucinera och såg den här varelsen. Sen fick jag tillbaka medvetandet, sittande i badkaret medan mina föräldrar duschade mig med kallt vatten för att få ner febern.

Inte julbocken. Hoppas jag.

Jag var inte skrämd av den där figuren, inte då. Men bilden har aldrig bleknat utan förblivit brännande tydlig - och allt mer obehaglig.

Havet är djupt

Glad midvinter, kära läsare! Dagen till ära presenterar jag en monsterbild:



Jag föreställer mig att det är så här en människa skulle se ut efter anpassning till marin miljö efter, säg, några hundra tusen år. Nästa gång du tar ett dopp i havet, kan du låta bli att fundera på om den här uppenbarelsen gömmer sig under bryggan? Hehehehehehee.

Det är ingen hemlighet att jag älskar att teckna monster, men den här bilden vill jag tillägna två andra monsterentusiaster - Stef Gaines (som har gjort ett fantastiskt och <3smickrande<3 porträtt av mig här, där jag liksom stiger upp ur Göta Älv...!) och Zmeu, vars blogg jag saknar ständigt (Zmeu, om du läser det här: Pleeeeaaase börja blogga igen, jag behöver dina bok- och filmtips!)

Odjursfredag

Med jämna intervall fyller jag mina skissböcker med knasmonster.



Dagens lucka har ett soundtrack också! --> Kanye West på monsterhumör.

Strange is the night where black stars rise

Glad 2:a advent på er alla monsterdiggare!
Bakom dagens lucka finner vi min version av Robert W.Chambers mystiska romankaraktär - The King In Yellow:



Läs mer om boken med samma namn här. Jag slök den själv för ett tag sen (finns i en finfin Penguin Classic-utgåva) och blev överraskande medryckt. Att den kom ut 1895 (!) märks inte nämnvärt; prosan flödar lätt, dialogen är övertygande och obehagskänslorna smyger sig på en på precis rätt sätt. Det är inte svårt att förstå hur dåtidens skräckförfattare i vardande inspirerades av den, att den förändrade deras skrivande. Den förtjänar att ställas fram på hyllan med de stora klassikerna.

Som gjorda för varann

Man kunde tro att jag blivit kidnappad till en avlägsen planet, så tyst som det varit här. Men det var bara en sommarledighet, helt otippat.

Av alla roliga, intressanta o chockerande saker som hänt sen sist börjar vi med den bästa:
Jag och min kille har förlovat oss. ♥ Efter snart 13 års lyckligt förhållande kände vi oss redo, haha.
Och för att ni ska få en uppfattning om hur exceptionellt bra vi passar ihop, K och jag, kan ni beskåda fotot här nere. Vi gick på ett halloweenparty tillsammans utklädda till cenobiter:



Man vet att det är kärlek när man diggar samma monster!

Spel & dobbel

Det är mycket gamla bilder på bloggen nu, men det är lite småkul att gräva i lådorna. Och så blir det lättare att uppdatera varje dag istället för, ehäähm, en gång i månaden.
Här är en detalj från en akvarellskiss på det kära temat monster och odjur:



Nu blir jag faktiskt sugen på att göra klart den här på riktigt. Hmm...

Alienchu!

Blarens önskan: Pikachu som Alien.
Håll till godo gott folk.



Jag satt och fånlog nästan hela tiden medan jag gjorde den. This was ever so much fun!
Så vad säger ni? Är det dags för en ny spinoff-film kanske?

Jag fortsätter beta av önskelistan nästa gång.

Jag kan inte sluta teckna monster

Det lider mot midvinter.
Jag är en flitig kollektivåkare, det blir många mornar och sena eftermiddagar då jag sitter hopkurad i en utkyld spårvagn utan stötdämpare och hela tillvaron känns havregrynsgrå.

Det enda sättet att stå ut är att ladda spelaren med Dimmu Borgir och köpa en tomtelatte att värma sig med.


På en glöggfest i helgen fick jag en förfrågan om mer monsterbilder på bloggen.
Hah! Pandoras ask, säger jag bara. Glänta på locket och froff så blir det bara ghouls & banshees ända fram till dopparedan!

Först några skisser jag gjorde för ett par år sedan, när jag hade sett ett foto på en halvt förruttnad hästskalle. Jag började fundera på hur en asätare med ett sådant huvud skulle se ut. Lägg till lite apa och lite sengångare och voilà:




(Låt mig förekomma eventuella frågor - jag är en stabil människa trots min faiblesse för skräckfilm, jag är snäll mot djur och barn och jag sover rätt så gott om nätterna.)


Nu till en specialare, lite fan-art på min ära.
Den påläste kommer att känna igen den här scenen ur Neil Gaimans Coraline; ögonblicket när hjältinnan inser att hon sprungit i famnen på sin andra mamma...



Mer vidunder och otäckheter utlovas snart.

PS: Jag har inte glömt bort Barbapapa. All in good time.