Sagt om "Med eller utan dig"

Med eller utan dig har funnits ute i snart ett halvår. Det har blivit några recensioner och omnämnanden - och jag hamnade på två stycken årsbästa-listor! Här är ett urval:


För att vara debutant är Berggrund otroligt säker i sitt berättande. /.../ ...en dyster, men inte grå, mörk, men inte deprimerande, brett upplagd, men inte rörig serieroman som vågar mycket, vinner det hela och är episk på ett sätt som behövs i svensk seriekonst.
-LitteraturMagazinet

Jenny Berggrund har lyckats få till ett träffsäkert utsnitt från ett ungt Göteborg anno 2012.
-Serier bakom masken

...kanske den mest autentiska och atmosfäriskt pricksäkra skildringen av ”unga vuxna” som jag läst i serieform.
-Serieteketbloggen, Ola Hellsten

...skildrar vardagen med stark närvarokänsla och på-pricken-dialog som påminner om TV-serier.
-Bokcirklar, Alice Thorburn

Långa berättande serier om relationer (kärleks- & vänskaps- etc) är antagligen den sorts serier jag allra helst läser, hederligt som genuin grovrock och detta är ett utmärkt och levande tillskott i genren, som jag även fick lite "Livet kan börja" (This life)-vibb av, i så måtta att man inte vill att den ska sluta. Vågar man hoppas på en fortsättning?
-David Liljemark

Berggrund tecknar serien jag saknat på svenska marknaden rätt länge. /.../ Dialogen är riktigt finslipad till boken, vi får veta allt utan att de säger det rakt ut, och det känns så äkta.
-Stef Gaines

”Med eller utan dig” av Jenny Berggrund visade sig vara ett fynd: Omöjlig att lägga ifrån sig när man börjat läsa i den"
-K-E Lindkvist

Stilsäkert i dialog och ansiktsuttryck. Romantik, humor och dramatik i klass med Strangers In Paradise. När kommer nästa del?
-Rasmus Kaj

Jag bytte vintermörkret mot biomörkret

Jag har varit på Göteborgs filmfestival flera gånger under veckan som gått. Siktade in mig på animerat som vanligt och känner mig rikt belönad och inspirerad. Dagens bloggeri blir därför en näve filmrecensioner, gott folk.


Black ceiling + Life without Gabriella Ferri

Förfilmen Black ceiling består egentligen av sju st animerade kortfilmer från Estland, gjorda efter varsin dikt. Att hänga med i diktuppläsningen var lite knepigt, eftersom den amerikanska textningen var suddig och alldeles för ljus. Alla sju filmerna höll hög klass. Tre av dem föll mig särskilt i smaken:

Lights in the night (regi Heiki Ernits) - sorgsen, vacker och perfekt avvägd. Blickfånget går från fönster till fönster i storstadsnatten, stannar några få sekunder som ändå räcker för att summera situationen bakom varje ruta.
A vegetated director (regi Priit Tender) - hittade jag nyss upplagd på jo-toob så ni kan se själva. Dock med amerikansk voice-over, så rytmen i dikten har gått helt förlorad. Men iaf, jag tycker den är störtskön.
Substantia Stellaris (regi Mati Kütt) - drömsk och sagolik, gjord i avancerad blandteknik. Påminner en hel del om Dave McKeans verk.

Huvudfilmen, men den udda speltiden 44 min, var alltså Life without Gabriella Ferri av Priit Pärn (i sammanhanget en stor kändis). Detta är en film som inte på något vis kan kallas mainstream - observera att detta till 100% är av godo. En film där inte en sekund, inte ett streck, inte ett ljud lämnas åt slumpen. Helheten är nästan hypnotiserande, då och då bruten av kolsvart humor som man fnissar hysteriskt åt. Det finns en röd tråd, men den trasslar sig fram på ett sätt som är mycket svårt att förutsäga; varje scen är ett litet kammarspel med sin egen berättelse. Stilen är, tja, tänk Joakim Pirinen genom ett filter av Coco Moodysson så är det ganska nära.
(Cool överraskning: regissören fanns på plats efter föreställningen för att svara på frågor. Det är en av guldgrejerna med filmfestival!)


Maximerat animerat

Tio animerade kortfilmer från 2008 i urval från hela världen (dock är östeuropa i klar dominans). Av dessa tio är följande tre mina favoriter:

Morana (regi Simon Bogojevic Narath) - animationen är vrålbra, så bra att det tog en stund innan jag insåg att berättelsen också är i absolut toppklass. En ung man, vars kläder och packning indikerar yngre stenåldern, joggar genom dimma och mörker i ett stenigt landskap. På toppen av en hög klippa slår han läger och genomför ett slags shaman-ritual. Visionen han då får är av en apokalyptisk metropol, där fullt krig pågår medan reklamen fortsätter flimra förbi på enorma skärmar och droghandeln frodas öppet. Snart blir det svårt att avgöra vad som är verklighet/dröm, dåtid/framtid. Om ni skulle råka få tillfälle att se den här filmen - gör det.

Dr.Zodiac's Fantastic Odyssey (regi Matija Pisacic) - absurd, surrealistisk film där storyn rör sig i allt snävare cirklar kring ett mörkt avloppshål/svalg. Bokstavligen. Den är mycket rolig (höga skratt i salongen) samtidigt som den är ganska fasansfull. Ett kort klipp ur filmen kan man se här, dessvärre i väldigt dålig bildkvalitet.

Four (regi Ivana Sebestova) - väcker nostalgi genom den traditionella animeringen (sprattelgubbe) och tydligt Tamara de Lempicka-influerade 20-talsstil. Fin historia som skildrar samma dag sedd genom fyra kvinnors ögon.


Best of Bill Plympton

Plympton är en veteran som varit anmärkningsvärt flitig med att göra helt egna projekt, både korta och långa. Många animatörer får aldrig chansen att sjösätta sina egna idéer på det sätt han gjort. I stil hamnar han någonstans mellan Terry Gilliam och Joanna Quinn.
Programmet består av en mängd kortfilmer, 12 st tror jag. En del är mer traditionell humor medan andra är mer experimentella. Mina favoriter är:
Your face
Push comes to shove
Shuteye hotel (se en snutt här)
Guard dog (samma hund kan ses i bla Guide dog, som jag fann ett clip av här)
Eat


Nu ska jag ägna mig åt att fullfölja Hourly Comic Day-projektet, som jag lägger upp här så småningom.