Jag är en flitig kollektivåkare, det blir många mornar och sena eftermiddagar då jag sitter hopkurad i en utkyld spårvagn utan stötdämpare och hela tillvaron känns havregrynsgrå.
Det enda sättet att stå ut är att ladda spelaren med Dimmu Borgir och köpa en tomtelatte att värma sig med.
På en glöggfest i helgen fick jag en förfrågan om mer monsterbilder på bloggen.
Hah! Pandoras ask, säger jag bara. Glänta på locket och froff så blir det bara ghouls & banshees ända fram till dopparedan!
Först några skisser jag gjorde för ett par år sedan, när jag hade sett ett foto på en halvt förruttnad hästskalle. Jag började fundera på hur en asätare med ett sådant huvud skulle se ut. Lägg till lite apa och lite sengångare och voilà:
(Låt mig förekomma eventuella frågor - jag är en stabil människa trots min faiblesse för skräckfilm, jag är snäll mot djur och barn och jag sover rätt så gott om nätterna.)
Nu till en specialare, lite fan-art på min ära.
Den påläste kommer att känna igen den här scenen ur Neil Gaimans Coraline; ögonblicket när hjältinnan inser att hon sprungit i famnen på sin andra mamma...
Mer vidunder och otäckheter utlovas snart.
PS: Jag har inte glömt bort Barbapapa. All in good time.
