Hourly Comic Day 2016

 ...ja, det var ju alltså 1 feb. För en vecka sen. Men nu är det iaf inscannat, bara att läsa om mitt FASCINERANDE vardagsliv. ^^ Jag tecknade på frihand med penselpenna vilket funkar rätt ok för bild, men texten vart rätt svårläst. Sorry!
Klicka för större.

EDIT: Glömde länka till andra HCD-insatser ju. Här är några!
     http://stefgaines.blogspot.se/2016/02/hourly-comic-day-2016.html
     http://kommiekomiks.com/?p=2384#more-2384
     http://www.lucyknisley.com/blog/2016/2/2/hourly-comic-day-2016
   

Säg det i toner

Man kan ju undra, finns det egentligen mer att säga om Ink-albumet? Har vi inte tjatat tillräckligt om det?
Svar: näää.
Faktum är att jag tänker gå längre än att bara prata om det. Jag tänker gå in på kalenderbitna detaljer.

Nå. Pratade med en vän om albumet och vi kom in på musiken. Alltså, de låtar som citeras och spelas och sjungs i serien. Hon hade klurat ut ungefär hälften av dem. Sånt där blir man ju på väldigt gott humör av; att någon snappar upp de små bakgrundsgrejerna och blir intresserad av dem.
Så dagens bloggighet blir: soundtracket till Ink, i två listor.

Den första består av de direkta musikreferenserna i albumet.

Den andra är musiken jag lyssnade på under arbetets gång. Något halsbrytande blandning med hiphop, electronica, black metal, sketchnummer mm.
Först ut är 12 låtar som har en nära anknytning till berättelsen, följande 13 är mina återkommande o mest pålitliga arbetslåtar, därefter 7 låtar panikmusik som gick varma när jag hade plågsamt bråttom och jobbade i ljusets hastighet, allra sist 9 stycken softa låtar för sena arbetspass långt in på natten.

Navel-gazing enough for ya?

Säkerhetsventil

Det här är en bit av ett mycket stort collage som hänger på en vägg i mitt arbetsrum. Jag gjorde det för över tio år sen.



Det började som en ren förströelse, men snart började jag använda det för att avreagera min dåvarande lilla livskris på. Det är alltså inte på något sätt komponerat för att se snyggt och snajsigt ut. Det är bara ett jätteark med självterapeutiskt klotter.
Med det sagt tycker jag fortfarande om att ha det framme, som en påminnelse om att tiden går.

Banana split personality

Jag för emellanåt en konversation med mitt yngre jag. Diskret, alltså. Inte högt så att folk på spårvagnen sneglar på mig och tänker "ko-koo...!"
På lunchen idag klottrade jag lite på hur det skulle se ut om det var på riktigt, så att säga.

Hårdkokt
featuring Lilla J och Stora J:

Vad mer?
Sommaren är slut.
De sista desorienterade getingarna kommer snart ge upp och dö. I trädgårdarna traskar feta kråkor omkring, övermodiga och småfulla på jäsande fallfrukt.
Jag hoppas och önskar att större delen av hösten ska få bli skönt melankolisk och fylld av gula löv, caféhäng och biobesök (så många filmer, så lite tid, argh).
Och det är mindre än en månad till Bokmässan.

Dagens låt: Gnarls Barkley/Crazy