Jag kan inte sluta teckna monster

Det lider mot midvinter.
Jag är en flitig kollektivåkare, det blir många mornar och sena eftermiddagar då jag sitter hopkurad i en utkyld spårvagn utan stötdämpare och hela tillvaron känns havregrynsgrå.

Det enda sättet att stå ut är att ladda spelaren med Dimmu Borgir och köpa en tomtelatte att värma sig med.


På en glöggfest i helgen fick jag en förfrågan om mer monsterbilder på bloggen.
Hah! Pandoras ask, säger jag bara. Glänta på locket och froff så blir det bara ghouls & banshees ända fram till dopparedan!

Först några skisser jag gjorde för ett par år sedan, när jag hade sett ett foto på en halvt förruttnad hästskalle. Jag började fundera på hur en asätare med ett sådant huvud skulle se ut. Lägg till lite apa och lite sengångare och voilà:




(Låt mig förekomma eventuella frågor - jag är en stabil människa trots min faiblesse för skräckfilm, jag är snäll mot djur och barn och jag sover rätt så gott om nätterna.)


Nu till en specialare, lite fan-art på min ära.
Den påläste kommer att känna igen den här scenen ur Neil Gaimans Coraline; ögonblicket när hjältinnan inser att hon sprungit i famnen på sin andra mamma...



Mer vidunder och otäckheter utlovas snart.

PS: Jag har inte glömt bort Barbapapa. All in good time.

Expresstillverkat

En god vän kastade åt mig ett önskemål jag inte kunde motstå, så då gjorde jag bilden nedan.

Tillåt mig citera (hrm):

"Jag vill se ett tyskt pervo som provar sin nyinköpta 8995-euros fjäderkostym & fågelbur! /G."

Varför just en tysk, kanske någon frågar med indignerad stämma.
Jag rycker på axlarna. Sanningen vet bara G.



Nästa bild - en mindre version av en väggdekor jag gjorde till vår Halloweenfest.


Lien ser något liten ut i Dödens händer. Jag får göra om den här på riktigt ngn gång, för jag gillar verkligen det här motivet.

- Du spelar ju Fia, inte sant?
- Hur vet du det?


Nästa gång blir det Barbapapa som ni aldrig förut sett honom!

Wanna see cute? I can do cute!

Missförstå mig inte, teckna slagsmål är kul, det kan jag göra tills kossorna kommer hem. Men för variationens skull blir det idag en dos av gullighet. Japp!


Den här gjorde jag till ett av mina syskonbarn när han fyllde år. Akvarellen blev lite blek, men jag är ändå rätt nöjd.
Kajorna är mina egna favoriter.
Och grisarna.
A pig by any other name would smell as sweet...

Jopp-hej-di

OK, barbarkvinnor spöar upp troll med vassa vapen, så löd beställningen. Det blev kanske barbarflickor istället, men pisk ska trollen ha i vart fall.

Det ser lite grand ut som ngn form av folkdans. Men folkdans är våldsamma grejer.

Frågorna infinner sig genast: ska hon sätta svärdet i örat på den stackars skogsmullen? Varför är inte han beväpnad? Är det inte lite taskigt att dra någon i håret?









I en annan del av skogen har det redan skett blodspillan.
Ett troll kommer aldrig att komma hem igen.
Troféer ska karvas loss. Det blir söligt.
Men slaktar bäst som slaktar sist...!





Right-o, jag inväntar nästa bildönskan från hågad läsare./

Troll i arkivet

Den önskade trollbilden lägger jag upp när den är klar.

Men den här (från ett gammalt tävlingsbidrag) har jag i kärt minne. Jag visste precis hur jag skulle göra den, behövde inte skissa ett streck.
Lite mindre och snällare än Bauers och Kittelsens troll, men de är iaf inte äppelkindade.

Jag gillade Rune Andreassons troll i Bamse, men de var alltid lite för kramgoa för att vara skrämmande. Troll ska vara skrämmande, vad ska man annars hota små barn till lydnad med?

Krokodilchock!

I give you: dalkullor in danger!
Min sambo tycker dock att de blev i slankaste laget (dalkullorna alltså) och jag blir tvungen att hålla med honom. Dessutom kommer vän av ordning förstås att märka att de anfallande reptilerna är alligatorer snarare än krokodiler. Men de trubbiga nosarna gör utseendet mer subtilt ondskefullt.



Det är bra synd att vi inte har fler inhemska stora rovdjur i svenska vattendrag. Jag har hört om folk som blivit bitna av gäddor. Bah! Några nordiska flodreptiler på 4 meter eller så skulle liva upp kanotutflykterna avsevärt.

Vatten är svårt. Därför la jag krutet på våldsskildringen istället. Men stilla vatten kan vara rätt kul att göra, som här:

Pick a card - any card

- Kan inte du rita något till mig?
Den frågan fick jag mest alltid från vänner och klasskompisar när jag var liten. Jag får den fortfarande, om än lite annorlunda formulerad.
Jag brukade svara OK, visst, vad vill du ha? Valet av motiv föll ofta på hästar, monster, alver, rymdskepp, coola saker i största allmänhet. Jag tyckte detta var ett ganska tillfredställande arrangemang, att få rita roliga saker åt folk som visade tydlig uppskattning. Aah, bekräftelse! Ljuv ambrosia för en liten nörd.


Jag har blivit äldre och det kommer aldrig att bli sådär okomplicerat igen. Jag livnär mig delvis på att teckna, men det blir tyvärr inte så många monster nuförtiden. En sak är sig lik: det är bra att någon annan bestämmer vad jag ska teckna ibland, så jag inte snöar in fullständigt på mina egna favoriter. (Om man får betalt är det ju extra trevligt, då får man råd att köpa fler pennor.)

Vad vill jag ha sagt med detta?
Nåväl, jag hade först tänkt smälla upp en enkel blogg med udda teckningar, en skissblogg. Men sen fick jag idén att INTERAGERA med de läsare som kanhända snubblar in här. Idén kom när jag lyssnade på en gammal radiosketch med Galenskaparna & After Shave. Den handlar om radioprogrammet "Ring så ritar vi" med programledarna Olof Tusch och Faber Castell, som tecknar bilder efter lyssnarnas förslag. Bilden hålls sedan upp mot luren så man kan se, öh, hur fin den blev.
Så jag tänker ta förslag. Skriv vad du vill att jag ska rita! Resultaten lägger jag upp här efter hand. Jag tar mig an så många jag kan, men tar mig rätten att välja allsmäktigt.

För att komma igång ska jag gräva fram lite småsaker ur arkivet (dvs en gammal koffert under ritbordet). Som de här:







Det för räcka för tillfället. Over and out.