Extranummer

Som folk sa förr i tiden: en enhörning kommer sällan ensam.

Så här är en till. Med lite mer schwung. Eftersom min pojkvän tyckte att den första var lite väl snäll. Hmpf.

Unicorn chaser

Dags att leverera senaste önskebilden. Varsågod, Svensson - enhörning inklusive regnbåge. Jag bestämde mig för en odramatisk, snällt romantisk enhörning, som en traditionell flickrumsaffisch. En tvättäkta unicorn chaser med andra ord, lämplig att tvätta ögonen med när man har sett något riktigt obehagligt.
Jag fann viss inspiration i gamla medeltida versioner, därav de kluvna hovarna med tillhörande tofsar osv. Det fick ju inte bli en häst i förklädnad.



Ännu ett mytiskt djur! En drake som jag målade till en vän för några år sedan. Kompositionen var helt beroende av den snålt tilltagna ytan.
Hm. Jag tecknar för få drakar nuförtiden. Jag är tråkig.


Den senaste veckan har jag lyssnat på ljudböcker när jag busspendlar. Och inte vilket skräp som helst, utan en formidabel engelsk inläsning av böckerna om Sherlock Holmes. Det är trivsamt underhållande och framför allt 100% stiff-upper-lip British. Capital, my dear Watson! Well, I never! Crime is common, logic is rare! Received pronounciation!
Jag älskar det.

Glad påsk till alla och envar! Ät så mycket ägg ni orkar, men kom ihåg att måla dem först.

Egentligen vet jag ingenting

Tiden far förbi så fort att det svider i ögonen.

Jag hade precis bestämt mig för att åka på Small Press Expo i Stockholm sista helgen i april, varpå jag insåg att sista helgen i april inte är så långt borta. Jag när en liten liten dröm om att få färdigt mitt första fansin till dess, att det ska vara färdigt och printat och häftat och så ska jag äntligen vara av med fansin-oskulden. (And I'm no spring chicken, folks.)
Men... vi får se om det går vägen. Jag har inte ens kollat upp hur man bokar bord och såna logistiska frågor.
Annars åker jag bara dit som besökare och har kul i alla fall.


Ytterligare två bilder ur kaninsagan. Akvarell, såklart.



Som utlovat, lite Ink. En ganska ny strip:


Det kanske blir så att jag lägger ut alla Ink-avsnitt portionsvis här, om någon vill läsa dem. Bättre än att de hamnar i min arkivkoffert.

Sturm und Drang

Jag kunde ha ritat små söta nallebjörnar som skuttar på en blomsteräng. Eller nåt.

Istället har jag bifallit en anonym bildönskan om en uppgörelse mellan Mr.Holmes och Mr.Jeremy (för den som inte vet vilka dessa herrar var/är, rekommenderas den allvetande skräphögen wikipedia). Bilden får en extra dimension om man lyssnar på "Duel Of The Fates" ur Phantom Menace medan man tittar.

Den blev väl rätt oskyldig, men kanske på gränsen till NSFW.




En annan önskan är att jag ska lägga ut några avsnitt ur serien Ink. Tillsvidare blir det bara ett itsy bitsy smakprov...

R.I.P.

I söndags kväll var jag och såg Sweeney Todd (gå ni och gör likaledes) på Göteborgs bästa biograf. Tyvärr har SF beslutat att lägga ner densamma, så det var den sista aftonen någonsin på Palladium vid Kunsportsplatsen.
Jag har gått hela vintern och varit småförbannad över det där. Jag tycker att filmstaden Bergakungen är ett enda stort meh och jag kommer att sakna min favoritplats på rad 18 i Palladiums pampiga salong.

Så här är en hälsning till de på SF som är personligen ansvariga för Palladiums snöpliga slut:

Det finns en särskild plats i en mörk och fasansfull dimension och där väntar CLOWNERNA på er!





Slutligen: det ligger några bildönskningar på kö för tillfället, men räds icke. Allt skola uppenbaras i sinom tid.

Tala är silver, skissa är guld

Jag har alltid en stark känsla av att mycket går förlorat ur en bild någonstans mellan skissen och det färdiga resultatet. Skissen kom närmare sanningen, avbildade bäst det original man hade innanför skallbenet.
Så är det förstås inte varje gång. Men jag vill gärna ge exempel på några bilder som jag tyckte blev allra bäst när jag gjorde dem i brådskande blyerts:

Det är förmodligen en fråga om hastighet. Med kol eller blyerts eller annat skissdon jobbar jag i en takt som gör att det känns som ett utförsåk i 110 knyck istället för ett horisontellt, slitsamt Vasalopp.


Mer tänker jag inte säga ikväll, för jag har köpt en tjock bunt fansin på Serieveckans försäljning och tänker begrava mig i rolig läsning. Sprall!

Det är alltid som mörkast innan det blir kolsvart

Blir du uttråkad av fetischistiskt prat om ritmateriel? Scrolla neråt.

Jag var och fyllde på mina förråd med pennor och papper på INEX häromdagen. Det är ett ställe där jag först går runt och bara dreglar en stund innan jag börjar fylla korgen. Handlade för hiskeliga pengar - det fanns så mycket jag behövde! En ny inbunden skissbok, till exempel. Har man börjat använda sådana finns det ingen återvändo, ett vanligt sladdrigt block blir bara trasigt om man vill ta med sig det överallt. En ny stifthållare från Koh-i-noor blev det också, en sån där stabbig halvlång för 6mm-stift. Och så en jumboflaska Sumi-tusch; ett snorbilligt japanskt tusch som förvisso luktar otäckt och verkar vara rätt giftigt, men som är solklar vinnare i mitt empiriska test Vilket-Tusch-Fäster-Bäst-På-Tippex-Och-Dylikt. Användes ej med penslar man är rädd om.


Ännu ett smakprov från kaninsagan i min byrålåda:




Och så en puff. Jag kan inte nog rekommendera bloggen Right Some Good, där galleristen Kirsten Anderson visar sin favoritkonst. Där finns så många exempel på vrålsnygg, genial, pinfärsk konst att jag blir lite andfådd när jag tänker på det. I kid you not, kolla själva.

Je suis une raseuse

Nu ska jag sluta vara tråkig och uppdatera som en duktig bloggare.
Det är redan februari, dags att vakna upp, nyktra till, bita ihop och sätta fart. Allt detta funderade jag på när jag kämpade mig hem igår eftermiddag med 17 sekundmeter rätt i ansiktet. Sedan körde en glad bilist förbi mig genom en vattenpöl och jag fick helt andra saker att tänka på. Ja.
När man så kommer hem, kall och blöt och missmodig, finns det bara ett sätt att bli glad igen.
Teet kan sedan ersättas av valfri alkohol. Man lägger beslag på alla filtar och lägger på en actionfilm av diskutabel kvalitet. Festa kan jag göra andra dagar, fredagar går jag i ide.


Alla krönikörer och bloggare har för länge sedan avhandlat jul/nyår och presenterat sina profetior och löfteslistor. Därför vidrör jag ämnet i skonsam korthet...
Julen var kul. Åt så mycket charkprodukter att mitt karma är nattsvart.
Bästa julklappen: Pans Labyrint på DVD från min sambo. Yes!
Och så det här nya året, 2008, som jag har glimrande förhoppningar för och samtidigt redan misstror djupt. Inledningsmånaden har inte imponerat.


Får jag be att presentera: Barbapapa vs Transformers - The Movie.



Jag diggar motiv i pompös, konstruktivistisk stil, den som bröderna Stenberg använde till sina filmaffischer för Pansarkryssaren Potemkin. Det är det jag har siktat på här. Att Barbapapa har valt Cthulhu som sitt förvandlingsnummer kändes på något sätt fullkomligt naturligt.
Retrofuturism rules.


Kommer att lägga upp en del bilder från en bilderbok som aldrig kommer att se dagens ljus. Har skickat runt den till diverse lämpliga förlag (jag har gjort det här så många gånger, brukar tänka på det som "det stora gatloppet") och fått mer eller mindre vänliga refuseringar. Such is life. Men istället får NI ta en titt på den ulliga, gulliga kaninen:




Snart börjar Serieveckan här i Göteborg! Det bör skingra en del av vintermisärens skuggor. Ska leta i min spargris efter pengar att köpa fansin med. Program finns här.

Skicka in fler önskningar och se upp för härskna semlor så här i fastlagstider.

Jag kan inte sluta teckna monster

Det lider mot midvinter.
Jag är en flitig kollektivåkare, det blir många mornar och sena eftermiddagar då jag sitter hopkurad i en utkyld spårvagn utan stötdämpare och hela tillvaron känns havregrynsgrå.

Det enda sättet att stå ut är att ladda spelaren med Dimmu Borgir och köpa en tomtelatte att värma sig med.


På en glöggfest i helgen fick jag en förfrågan om mer monsterbilder på bloggen.
Hah! Pandoras ask, säger jag bara. Glänta på locket och froff så blir det bara ghouls & banshees ända fram till dopparedan!

Först några skisser jag gjorde för ett par år sedan, när jag hade sett ett foto på en halvt förruttnad hästskalle. Jag började fundera på hur en asätare med ett sådant huvud skulle se ut. Lägg till lite apa och lite sengångare och voilà:




(Låt mig förekomma eventuella frågor - jag är en stabil människa trots min faiblesse för skräckfilm, jag är snäll mot djur och barn och jag sover rätt så gott om nätterna.)


Nu till en specialare, lite fan-art på min ära.
Den påläste kommer att känna igen den här scenen ur Neil Gaimans Coraline; ögonblicket när hjältinnan inser att hon sprungit i famnen på sin andra mamma...



Mer vidunder och otäckheter utlovas snart.

PS: Jag har inte glömt bort Barbapapa. All in good time.

Expresstillverkat

En god vän kastade åt mig ett önskemål jag inte kunde motstå, så då gjorde jag bilden nedan.

Tillåt mig citera (hrm):

"Jag vill se ett tyskt pervo som provar sin nyinköpta 8995-euros fjäderkostym & fågelbur! /G."

Varför just en tysk, kanske någon frågar med indignerad stämma.
Jag rycker på axlarna. Sanningen vet bara G.



Nästa bild - en mindre version av en väggdekor jag gjorde till vår Halloweenfest.


Lien ser något liten ut i Dödens händer. Jag får göra om den här på riktigt ngn gång, för jag gillar verkligen det här motivet.

- Du spelar ju Fia, inte sant?
- Hur vet du det?


Nästa gång blir det Barbapapa som ni aldrig förut sett honom!